"det finns stunder då jag inte ens gjort något, då jag inte öppnat min mun när ni börjar skrika på mig. Jag känner mig maktlös, vet liksom inte vad jag ska göra när jag inte ens har gjort något från början. Jag vll bara försvinna och slippa ert skrik och tjat. Det tjänar ingenting. Och det är ju även därför som jag så sällan visar mig hemma. Jag trivs inte. Det känns så fel. Det är liksom inte rätt att jag ska behöva känna så här. Visst jag gör mina misstag men det gör ni också och det verkar som om ni tror att ni är felfria. Och det är ni inte. För normala människor börjar inte skrika utan anledning.  Normala människor kanske inte gör som jag heller men vad är en normal människa egentligen. Det känns som om ni tror att jag sk vara som alla andra men det kommer jag aldrig att bli. Om jag nu inte har något viktigt skolgrejjs som ska göras kan jag väl få spendera tiden med mina älskade vänner. Istället för att ni ska ringa och tjata. Hoppas detta tar slut snart, annars gör jag de."