Jag är inte övermänsklig, jag kan inte sitta uppe hela nätterna och skriva klart massa arbeten. Jag vet att jag ligger efter och det beror på dig, allt som hände i höstas. Jag mådde inte bra då och tyvärr gick det ut över skolan och nu försöker jag allt jag kan för att täcka allt det, jag försöker! Men det verkar som DU eller NI inte ser detta och fortsätter att lägga mer saker på mig. Jag vet att jag har satt mig i en dålig situation men ni kan väl åtminstone stötta mig då istället för att ni ska fylla hyllan ännu mer. Den är snart på bristningsgränsen, väldigt snart. När den tiden är kommen då kommer ingen av oss må bra. Eller just ni mår ju redan så dåligt pågrund av mig. Jag har förstört erat liv och bla bla bla. Ja tack, mor och far då vet jag, det var bussigt sagt. Ni kan väl skydda er eller? Det var åtminstone inte mitt fel och dessutom kan jag inte uppfostra mig själv, eller kan jag?

Och alla dessa gränser ni sätter. Fan, ta och börja lita på mig lite så att jag slipper göra ingenting hela tiden. Visst ni är päron och era rules gäller men vad fan är det för rules då? Jag blir så irritert! Aja nu har jag skrivit av mig hoppas ni förstår eller det är bara en av er som behöver finnas för mig från och med nu. Den andra har tydligen visat att den inte vill ha mig alls. Fan, ni fattar nog inte. Hur det är att vakna upp och varje dag höra har du gjort de? har du gjort de? men va har du inte gjort de, du LOVADE ju!! PLugga nu. Jag tänker inte ge dig några pengar och bla bla bla. Det är bättre att man bara är tyst då. Adjö!