Det har  ni säkert hört förut å kanske precis som jag bara tyckt att de låter ju som att de skulle kunna vara så.

Men nu har Moa-Li funderat igen å kommit fram till att så inte är fallet.

Jag kan hålla med om att kärleken kanske är den klart övervinnade känsla man kan känna men de finns mycket som faktiskt står över den känslan. Jag menar, hur många är de inte som går runt och är stört förälskade i någon somkanske aldrig får veta de, eller kanske vet de men inte känner samma sak tillbaka. Kan man verkligen kalla de för att kärleken överviner allt? 

Skulle inte tro de va.

Då hade ju inte alla som va olyckligt kära varit de. dom hade haft den dom verkligen tycker om, hade haft den personen liggandes bredvid en och blivit omhållna. 

Enligt mig så är sorg de som övervinner allt. Jag säger inte att alla är små emos som är lessna hela tiden men de finns ju faktiskt sorg i allt. De behöver jui nte heller vara något dåligt.

För om man inte kände stor sorg kanske vi inte känt dom andra känslorna lika start och då hade kanske inte påståendet:

Kärlek övervinner allt, funnits.

Tänk på de..

Sov gott :) / Moa-Li